Medborgarskap
Efter 14 år i Sverige bestämde jag mig till slut att ansöka om svenskt medborgarskap. Det har varit en ganska lång process att komma fram till att jag skulle skicka iväg ansökan, men också en väldigt nyttig sådan, därför att det har fått mig att fundera en del på vad man menar med medborgarskap men också nationalitet. Från migrationsverket har det dock gått imponerande fort (ett par veckor), att jämföra med de sex månaderna det tog för att få mitt körtkort utbytt på länsstyrelsen! Att avgiften för att bli svensk ligger idag på 1500 SEK är för mig ofattbart… Är personalen på migrationsverket så välbetald?
I ”Omprövning av medborgarskap” SOU 2006:2 definieras begreppet medborgarskap:
Medborgarrätten eller medborgarskapsrätten utvecklades i Sverige under 1600- och 1700-talen. Svensk medborgare var den person som var född i Sverige av svenska föräldrar och bosatt i Sverige. Det förekom också naturalisation, det vill säga att en utländsk person efter att ha gjort en ansökan blev antagen som medborgare av den svenske kungen. Villkoren för beviljande av svenskt medborgarskap reglerades i lag första gången år 1858. Med begreppet medborgarskap avses i rättslig mening det formella förhållandet mellan en individ och en stat i fråga om rättigheter och skyldigheter. Medborgarskap uppstår antingen automatiskt, t.ex. vid födelse, eller genom anmälan eller efter ansökan. Förutsättningarna regleras i lag.
Den svenska medborgarskapslagstiftningen bygger sedan länge på att dubbelt medborgarskap i princip bör undvikas. Den globalisering som präglar världen idag medför dock att människor i allt högre utsträckning känner verklig och djup anknytning till mer än ett land. Man kan då säga att ett dubbelt medborgarskap innebär praktiska fördelar, som möjligheten att kunna bo eller arbeta i vart och ett av medborgarskapsländerna (utan särskilt tillstånd), eller att inte behöva ansöka om visum för att besöka ett land där man är medborgare. Samarbetet mellan EU-länder medför dock att dessa detaljer inte berör mig. I ett slutbetänkande om svenskt medborgarskap skriver 1997 års medborgarskapskommitté i SOU 1999:34 följande, som sammanfattar på ett utmärkt sätt min syn på dubbelt medborgarskap, och min vilja att behålla mitt franska medborgarskap:
De allra viktigaste fördelarna för den enskilde ligger kanske dock på det känslomässiga planet, något som gäller för såväl utlandssvenskar som för invandrare i Sverige. Många upplever det som ett svårt steg att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap med allt vad det innefattar i form av identitet, traditioner, kulturarv m.m. För dem kan en förlust av medborgarskapet medföra en känsla av att de tappar sitt ursprung och förlorar något av sin identitet. Det kan också uppfattas som ett skiljande från de anhöriga i hemlandet. Att innehavet av dubbla medborgarskap för dessa människor upplevs som angeläget är lätt att förstå, i synnerhet om det finns planer på att i ett senare skede eventuellt återvända till ursprungslandet. I förlängningen kan även den trygghet som det innebär att ha det gamla medborgarskapet kvar, bidra till en ökad trivsel och snabbare integrering i det nya samhället.
Fördelar med ett svenskt medborgarskap
När jag berättade för vänner och kollegor om min ansökan mötte jag förvånade blickar som undrade om varför det hade tagit så lång tid (Jasså, är du inte redan svensk?) eller om nyttan med ansökan (Vad kan det vara bra för?).
a) Rösträtt och valbarhet till Riksdagsval
Det är bara svenska medborgare som får rösta vid Riksdalsvalet (och bli valda). Samma gäller för folkomröstningar. Det känns faktiskt rätt bra att känna att man har möjlighet att påverka politiken i Sverige inte bara lokalt, men också på nationell nivå. Får jag rösta i år då? Till landstings- och kommunfullmäktige, ja (sedan länge), men inte till riksdagen, eftersom det är uppgifterna i Skatteverkets folkbokföringsregister 30 dagar före valdagen som avgör vem som har rätt att rösta. Om jag bara hade bestämt mig lite tidigare, attans!
Angående rösträtt, verkar det som att EU inte riktigt har tänkt på dubbelt medborgarskap … Det verkar vara fullt möjligt att rösta två gånger, märkligt!
b) Konsulärt bistånd
Skulle jag vara på resande fot och hamna i knipa så får jag välja att besöka ett franskt konsulat eller ett svenskt. Skulle jag få problem i Frankrike kan jag dock inte förvänta mig någon hjälp från Sverige (och tvärtom).
c) Vissa yrken
Enligt migrationsverkets hemsida kan bara svenska medborgare bli poliser eller yrkesmilitärer. Det finns även andra yrkesgrupper som bara får tillsättas med svenska medborgare (jag vill minnas att det vara något sånt tjafs när jag var på jakt efter exjobb för länge sedan och hade pratat med folk på Bofors).
Avslutande reflektioner
Att ha dubbla medborgarskap är för mig en viktig markering: att jag känner mig både svensk och fransk. Jag pratar franska och svenska, kan en hel del om båda kulturerna och intresserar mig för politiken i bägge länderna. Samtidigt ser jag att det i stort sätt enbart handlar om pappersexercis. De fördelar/skyldigheter som medföljer dubbelt medborgarskap i två EU-länder är nästan obefintliga. Det är i alla fall väldigt roligt att få ett skriftligt bevis. Det känns som ett äktenskapsbevis: känslorna kan uttryckas oberoende av den officiella akten, men det är tryggt att få det på pränt också.
